Vilka pajasar vi mattar framstår i sådana här sammanhang. I alla fall gör JAG det. Huh...det är hemskt jobbigt att ha självinsikt. Helst vill man blunda och låtsas som inget har hänt, eller hoppas på att ingen har sett något . Det inte konstigt att Sarah förvirrat tittar sig omkring  när jag taffat klappar om henne när vi får vårt pris. Det är som om hon säger: Vad f*n hände nu då! Tur är att man lär så länge man lever. Sarah! Jag lovar att sköta mig bättre på nästa tillställning.